2. Åsa Eliasson

Jag är en hoppfull pessimist som tycker om att hitta lösningar på problem, lära mig nya saker och som har väldigt svårt att inte engagera mig i olika frågor eller vara tyst när jag upplever orättvisor. Enligt mina barn är jag “smart och rolig men lite cringe”.

I kronologisk ordning: mina föräldrar, min uppväxt (södra Norrlands inland, arbetarklass, 90-talskris), den framväxande nynazismen, tredje vågens feminism, facket och att mina första år i arbetslivet var som vårdbiträde i äldreomsorgen. 

Jag är uppvuxen med att man hjälps åt och tar hand om de som behöver hjälp och har samtidigt sett hur nyliberalismens misslyckanden slagit undan väldigt mycket av den här solidariska grunden i samhället och de som förlorat mest på det är de som hade minst till att börja med. Det är djupt orättvist och gör mig heligt förbannad.

Gick med i Ung Vänster på 90-talet för att jag behövde känna att jag gjorde någon sorts motstånd mot högerextremismen, blev aktiv i Vänsterpartiet för att vi har en socialistisk politik för att utjämna klyftorna i samhället. 

Jag vill att det ska bli lättare för alla att ha ett liv fullt av kultur- och fritidsaktiviteter oavsett bakgrund eller plånbok. För det behövs bättre tillgänglighet och lägre kostnader. Jag vill också se bättre villkor för omsorgspersonal, ännu mer tillgänglig kollektivtrafik och att vi fortsätter arbetet med att göra de olika stadsdelarna trygga genom aktiviteter och samverkan. 

Att vi har en fin stad som vi tar hand om tillsammans och en viktig del av det är att gå och rösta i valet i höst.